Äntligen första laxen! i Testeboån.
Äntligen, en lax på 8 kilo blev först med att passera Strömsbro kraftverk i år. Foto: LEIF JÄDERBERG
I flera veckor har lax observerats i Testeboån nedanför Vävaren, men först igår kom den första laxen upp till fällan. Och vilken lax, en hona på åtta kilo.
Fisk i fällan ger påfyllning av energi och entusiasm till arbetet med ån. För det har gått trögt med att få utdelning av allt det arbete som lagts ner på ån. Vid det här laget tycker jag att det skulle ha kommit uppemot hundra laxar. I många andra vatten har det varit ett riktigt bra laxår.
Ett tänkvärt historiskt perspektiv: Jag har genom åren pratat med många som tog sig rätt att fiska lax med diverse metoder i Testeboån på femtio- och sextiotalet. En av dessa fiskare fångade själv femtiotre laxar på ett år i slutet av femtiotalet. Det är fler laxar än vad som sammanlagt vandrat upp i Testeboån de senaste två decennierna.
Jag har själv varit med och arbetat med fiskevård i Testeboån i drygt tjugo år, till en början i fiskeklubbens Flugfiskarnas regi. Innan vi började med fiskevård användes Testeboån, från Brännsågen och neråt, som ett så kallat put and take-vatten med inplanterad regnbåge. Då, i början av åttiotalet, sattes målet att åns bestånd av lax, havsöring och harr skulle återuppbyggas.
Mycket pengar och många tusen timmar ideellt arbete har satsats på ån under dessa år. De senaste fem åren sker fiskevårdsarbetet i Testeboån inom ramen för det internationella laxprojektet Salmon Action Plan.
I förhållande till insatsen är resultatet hittills mycket klent. Den viktigaste måttstocken för att utvärdera insatserna är uppvandringen av lax och havsöring. I fjol fångades sammanlagt 26 öringar och laxar i uppvandringskontrollen.
Om någon vid arbetets start berättat för mig vad vi skulle åstadkomma på tjugo år så skulle jag nog aldrig ha börjat. Förhoppningsvis ska det som gjorts ändå vara positivt för fisken. Exempelvis kommer säkert den flottledsåterställning som gjorts, de lekbottnar som lagts ut och de nya regleringsrutiner som fastställts för vattenföringen att vara viktiga byggstenar för framtiden.
Vad är det då som spökar? Vad är det för problem som vi inte kommit på och åtgärdat än? Fiskevård tar tid, men skulle arbetet i Testeboån ha gett endast måttlig utdelning så hade det vandrat upp mer fisk än vad som nu är fallet.
Nu gäller det att blicka framåt. Det återstår två månader innan laxen och öringen börjar leka. Det regn vi fått den senaste tiden kommer att ge en ökad vattenföring i ån, vilket brukar ha en lockande effekt på fisken. Det vore ju kul, och faktiskt realistiskt, om det kan komma upp något hundratal laxar och havsöringar i år.
Glädjande i denna stund är att se hur ingen av de inblandade tycks tveka inför att arbeta vidare med Testeboån. Just nu väntar vi med spänning och hoppas på att Fiskeriverkets ansökan hos EU om pengar till åtgärder för totalt 4,5 miljoner i Testeboån ska beviljas. Gävle kommun är också på hugget och har tagit fram en åtgärdsplan för Testeboån, innehållande bland annat fiskevårdsåtgärder. Dessutom har vi sådan tur att laxen är en prioriterad art där det är ett Natura 2000-område, och ett sådant område är Testeboån. Det innebär i princip att EU bestämt att laxen ska finnas i ett livskraftigt bestånd i Testeboån.
Fisket i Testeboån kan delas in i fyra olika kategorier.
1. Fiske efter abborre, gädda, gös, kanske en och annan ål och många olika vitfiskarter på sträckan nedströms Vävaren i Strömsbro.
2. Fiske efter abborre, gädda, ål, och några vitfiskarter uppströms Vävaren.
3. Fiske efter harr och öring i åns strömmande partier.
4. Fiske efter vuxen lax och havsöring.
Flest antal fiskebesök till Testeboån i dag är av kategori 1, det vill säga fiske nedströms Vävaren. Den sträckan bjuder på ett bra fiske tack vare att fisk av många arter kommer upp i ån från Gävlebukten. På våren finner vi här även det berömda fisket efter vimma.
Kategori 2 är också ett trevligt fiske. Fisktillgången är här naturligtvis mer begränsad. Å andra sidan kan ett besök här erbjuda en mycket vacker natur, vilket berikar upplevelsen. En annan skillnad är att du här kan vara säker på att den fisk du fångar inte är uppväxt i Inre fjärden. Det är bra att veta ifall du vill ta reda på fisken och äta upp den.
Fiske av kategori 3 var för 10-15 år sedan riktigt populärt, framförallt bland flugfiskare. Då kunde man vara säker på att träffa andra fiskare om man åkte upp längs ån en sommarkväll. Nu blir man förvånad om man stöter på en flugfiskare.
I onsdags kväll tog jag med mig flugspöet och fiskade på en sträcka som jag har som referenssträcka och fiskar några gånger varje år. Fångsten efter ett par timmar blev tre harrar och några små lax- och öringungar. Det har varit en vanlig fångst under flera år.
I Testeboån råder ett minimimått på 35 centimeter på harr och öring. Laxen är totalt fredad. Det sistnämnda är ett krav från Fiskeriverket för att Testeboån ska få vara med i laxprojektet Salmon Action Plan.
Att få en harr eller öring i Testeboån över minimimåttet är mycket sällsynt. Det är också förklaringen till det minskade intresset för detta fiske. För egen del tycker jag ändå att det är intressant att fiska i ån. Man upplever trots allt att man fiskar i ett levande vatten. Visst ställer jag mig ibland frågan varför jag fiskar i Testeboån när jag vet att det praktiskt taget bara finns småfisk? Det enda svar jag har är att jag fiskar för att följa åns utveckling.
Med tanke på rådande status för den laxartade fisken i Testeboån rekommenderar jag följande vid fiske:
Återutsätt öring och harr, (lax måste du sätta tillbaka). Alternativet är att avstå från att fiska. Åns bestånd av dessa arter tål ingen beskattning.
Meta inte med mask i strömmarna. Fisken hinner svälja metkroken så mycket att det sällan går att lossa den utan att skada fisken.
Fiska inte efter lax, öring och harr vid vattentemperatur över 20 grader. Fisken är alldeles för känslig vid högre temperaturer. I år var det 25 grader när det var som varmast.
Fiska med krokar utan hulling.
Fiske av kategori 4 existerar av naturliga skäl praktiskt taget inte, åtminstone inte ännu.
Sveriges Television har lagt ut sin långkörare Visst nappar det på Internet. Serien sändes 1980-1994, och Bengt Öste och Larz Thure Ljungdahl hann besöka många vatten och prova på många olika fiskemetoder. Gå in på www.svt.se och vidare till öppet arkiv.
Bernt Moberg
skriver krönikor om fiske i Gefle Dagblad
Tillbaka
